Page 3 of 5

Marmotte Granfondo Alpes

Här kommer en ytterligare en racerapport från en medlem i Team Utan Gränser, som varit på en resa och genomfört ett legendariskt cykellopp i alperna. Häng med på ett mäktigt cykeläventyr återberättat av Johan Ståhlbom.

Här är Johans racerapport:

Marmotte Granfondo Alpes är ett av Europas äldsta motionslopp på cykel med start i Bourg d’Oisans i franska alperna. 175 km över nästan 5000 höjdmeter med toppar som Glandon, Telegraph, Galibier och avslutning på Alpe d’Huez.

Har tidigare inte kört men läst otaliga racereports där flertalet innehåller beskrivningar om bonk, tårar, förfrusna händer, överhettningar och spyor. Men även lite mer positiva berättelser om världens vackraste cykling, fantastisk gemenskap och eufori.

I oktober anmälde jag mig tillsammans med ett gäng från Stockholms CK som bokat en hel vecka i två större hus i startbyn.

De flesta tog chansen att vara där hela veckan, men med respekt för utmaningen landade jag onsdag för att lagom hinna klämma på bergen innan starten på söndag. För det är lätt att förivra sig, trots fysiskt jobbiga backar pushar man sig gärna när man vet att man är på klassisk cykelmark och när asfalten är målad med proffsens namn från tidigare års Tour de France.

Och att inte förivra mig var just planen för loppet. Spara på krafterna till sista klättringen uppför Alpe d’Huez. Hålla emot i början och dra ner på tempot när det börjar spritta i benen…

På söndag morgon släpps 7.500 cyklister iväg vid tre olika tidpunkter och det är fascinerande att se alla olika stilar. Majoriteten är som mig, överkittade medelålders män, men här finns också de lite mer grälla med piratbandanas (Pantani-style), preppers med utrustning och mat för alla eventualiteter (klär sig gärna extra varmt och vägrar sen ta av sig), pendlarna som kör samma kit som en vanlig måndag (slitna kläder, otvättad cykel med fransiga vajrar och trippelklinga från -95) och sen dom där tjejerna som ser så oförberedda ut men som ändå kör om i sista backen.

Vädret och prognosen ser ut att hålla, inget regn, svag vind och varmt.

Första milen är platt, så det gäller bara att hitta ett lagom snabbt bakhjul. Men snart kommer första backen, Col du Glandon (24km, 5%), är lite morgonflåsig och har svårt att hitta rytm. Men efter toppen kommer första depån och här kan man pusta en stund då den smala nerfarten körs utan klocka. Joinar tre pers från SCK för sällskap när klockan startar och det är dax för platt igen.

Efter några mil följer en förberedande slakmota innan Col du Telegraph (12km, 7%) och så dax är jag solo igen. Telegraph är en “skön” klättring och här är jag så klart dum nog att vispa på för mycket. Nu börjar också temperaturen stiga och nere i följande Valloiredalen fyller jag på flaskorna i en kall källa (man cyklar förbi många) och vattnet smakar så fantastiskt det bara går.

Nu börjar Marmotte på riktigt, efter 10 mil och 2000 höjdmeter börjar det kännas så smått. Framför ligger nu Col du Galibier (18km, 7%) på mäktiga 2645 höjdmeter och med en väg som försiktigt följer berget. Naturen börjar bli karg men inte mindre vacker för det.

Det börjar gå långsamt, vissa stannar för att vila. Har sedan Telegraph legat lite för högt i puls (så överraskande…) och det börjar kännas. Solen steker nästan hela vägen upp men sen blir det lite svalare och snön ligger tätare. På toppen väntar nästa depå och det blir ett längre stopp. Behöver äta samt stretcha ut och häva lite krampkänning.

Sen på med väst och armvärmare och göra sig klar för dagens längsta nerfart. Första delen här har oroat mest, snabba väderomslag har vissa år gett regn, hagel och dimma. Idag har jag tur och kan istället njuta av utsikten. Försöker vila så gott det går, de första serporna kräver lite mer men sen är det bara att stå på. Efter byn La Grave börjar det dyka upp svagt belysta tunnlar och man lär sig snabbt att peta bort solbrillorna för att undvika totalt mörker.

Kort platt i dalen vid Bourg d’Oisan som passeras igen innan de klassiska 21 kurvorna på Alpe d’Huez (13km, 8%). Trycker i mig en gel för att ha energi för de fyra första där det också är som brantast. Men nu händer något. Kroppen börjar snabbt “koka”, har vatten kvar men har heller inte vätskebrist. Nu är det dax att betala skulden för alla minuter med för hög puls. Snabbt tappar jag tempo, vinglar nästan.
Det börjar kännas jävligt långt till toppen.
Vill kliva av och doppa huvudet i det kalla vattnet som forsar bredvid vägen. Stannar en stund, låter pulsen backa. Är avundsjuk på alla som har gått i mål på toppen och nu susar nerför.

Backen är ett slagfält, många ligger vid sidan och vilar. Stannar en stund till för att fylla på med iskallt vatten. Ett gäng holländare springer runt och häller vatten i nacken. Fy fan vad skönt! Det gör lite skillnad ändå. Sliten fysiskt och mentalt är jag nu uppe på toppen, “spurtar” sista och rullar in i mål.

Medalj, diplom och pasta. Svettfrossar och känner mig lite berusad på flera sätt. Stel som en pinne susar jag sen nerför backen och möter alla som sliter i backen.

Marmotte är en utmaning, långt och brant, ibland för kallt, ibland för varmt. Trots min genomklappning i sista backen blev det ett positivt minne. Blev helt tagen av utsikterna och naturen. Backarna tar din energi där och då men ger dubbelt med energi när du klarat av dom. Fast den största anledningen att komma tillbaka är gemenskapen med alla kompisar jag cyklade och hängde med under veckan!

  • Platserna släpps i oktober och går snabbt åt.
  • Svårt att träna backar i Sverige men långt och lugnt på helgerna, långa intervaller på tröskel (2×20/3×15) och intensivt i backe (2x10x30/60) funkade bra för mig.
  • Åk ner några dagar innan för att få minst en dag innan med motsvarande klättringar.
  • Compact med 11×32 är optimalt men 11×28 funkar om du är stark (jag körde 11×30)
  • Bra depåer finns med allt möjligt (gick all-in på baguette m brie), bästa vattnet finns i källorna. Komplettera m din egen sportyck och energi som du vet funkar.
  • Packa regnjacka och långa handskar, vädret kan slå om snabbt.
  • Ta det lugnt i början och spara energi till Alpe d’Huez… 😀

Foto: Erik Gyllenstierna

Foto: Erik Gyllenstierna

Foto: Erik Gyllenstierna

Foto: Erik Gyllenstierna

Foto: Erik Gyllenstierna

Foto: Johan Ståhlbom

Foto: Johan Ståhlbom

Foto: Johan Ståhlbom

Sommarporträtt av vår cyklist Andreas Setterhall

Team Utan Gränser består 2018 av 86 cyklister och under sommaren får ni lära känna några av våra medlemmar lite mer genom ett sommarporträtt. Alla har fått samma frågor, men eftersom vi alla hittat TUG och charmen med cyklingen på olika sätt är svaren rätt olika, så följ vår sommarföljetong:

Andreas Setterhall

Familj: Fru Linda, samt döttrarna Ellinor och Matilda.
Bor: Sollentuna
Cyklar: Landsväg, MTB

Gick med i TUG för att?
Blev inbjuden inför Vätternrundan 2016. Känns kul att få möjligheten att cykla för ett gott ändamål och att få vara med i en sån fantastisk gemenskap.

När och hur började ditt intresse för cykling?
Efter att ha cyklat en del som barn/ung startade jag med att köra Stockholm Triathlon 2014. Därefter höll sig intresset på sparlåga fram till Vättern 2016. Intresset har växt sedan dess och nu kör jag både på vägen och i skogen.

Styrkor som cyklist?
Pannben och kondition.

Svagheter som cyklist?
Hålla lagom fart. Har ibland lite lätt att trycka på för att jag själv känner mig stark.

Mitt senaste cykellopp?
Vätternrundan 2018

Mitt nästa cykellopp
Siljan 2019, men förmodligen något/några lopp till under 2018 innan dess.

Ett drömlopp som jag skulle vilja genomföra?
Svårt att säga, men något i Italien lockar.

Bästa musiken att träna till?
Tystnad eller Rage Against the Machine.

Min senast köpta cykelrelaterade pryl var en?
Sänkstolpe till MTB.

Intressen utöver cyklingen?
Löpning och datorspel.

Vill du hjälpa oss att hjälpa

Stöd gärna Team Utan Gränsers insamling till förmån för Läkare Utan Gränser genom att donera en slant i vår insamlingsbössa eller swisha ett valfritt belopp till 123 338 01 77.

Sommarporträtt av vår cyklist Robert Trouin

Team Utan Gränser består 2018 av 86 cyklister och under sommaren får ni lära känna några av våra medlemmar lite mer genom ett sommarporträtt. Alla har fått samma frågor, men eftersom vi alla hittat TUG och charmen med cyklingen på olika sätt är svaren rätt olika, så följ vår sommarföljetong:

Robert Trouin

Familj: Fru och två grabbar
Bor: Svinninge, Österåker
Cyklar: Landsväg

Gick med i TUG för att?
Initialt för att för att få draghjälp och cykla med en grupp runt Vättern för En Svensk Klassiker. Men det visade sig vara en riktigt trevligt gäng, så jag är kvar.

När och hur började ditt intresse för cykling?
Cyklade jämt som ung. Byggde crossbanor och anordnade tävlingar bland kompisarna. När moppen gjorde intåg blev det dock ett stopp på cyklandet, men som lyckligtvis återupptogs för ca fem år sedan och då med fokus på landsväg.

Styrkor som cyklist?
Stark och gillar när det går fort.

Svagheter som cyklist?
Behöver bygga mer styrka och uthållighet.

Mitt senaste cykellopp?
Vätternrundan 2018.

Mitt nästa cykellopp
Är inte planerat, men till dess en massa tränings- och fikarundor.

Ett drömlopp som jag skulle vilja genomföra?
Vad som helst med vackra vyer i Italien.

Bästa musiken att träna till?
Aldrig musik när jag tränar och allra minst när jag cyklar. Vill ta in omgivningen och allt som händer runt omkring mig.

Min senast köpta cykelrelaterade pryl var en?
Anti-knarr-pasta för att få bort knaket i sadelstolpen av kolfiber.

Intressen utöver cyklingen?
Motorsport och snabba bilar, skidåkning både på platten och nedför, resa och se nya ställen och äta god mat.

Vill du hjälpa oss att hjälpa

Stöd gärna Team Utan Gränsers insamling till förmån för Läkare Utan Gränser genom att donera en slant i vår insamlingsbössa eller swisha ett valfritt belopp till 123 338 01 77.

Sommarporträtt av vår cyklist Silvia Giorgi

Team Utan Gränser består 2018 av 86 cyklister och under sommaren får ni lära känna några av våra medlemmar lite mer genom ett sommarporträtt. Alla har fått samma frågor, men eftersom vi alla hittat TUG och charmen med cyklingen på olika sätt är svaren rätt olika, så följ vår sommarföljetong:

Silvia Giorgi

Familj: Ja, skild med 3 barn som är 19, 17 och 13 år
Bor: Sundbyberg
Cyklar: Landsväg

Gick med i TUG för att?
Börja cykla i en grupp för ett gott syfte.

När och hur började ditt intresse för cykling?
Har alltid cyklat och året-runt-cyklar sedan 15 år tillbaka.

Styrkor som cyklist?
Envis, stark uppför och sjunger gärna.

Svagheter som cyklist?
Kanske inte känner mina gränser.

Mitt senaste cykellopp?
Siljan Runt

Mitt nästa cykellopp
Oklart

Ett drömlopp som jag skulle vilja genomföra?
Nove Colli i Cesena, Italien.

Bästa musiken att träna till?
Blandat

Min senast köpta cykelrelaterade pryl var en?
En cykel.

Intressen utöver cyklingen?
Löpning, simning och keramik.

Vill du hjälpa oss att hjälpa

Stöd gärna Team Utan Gränsers insamling till förmån för Läkare Utan Gränser genom att donera en slant i vår insamlingsbössa eller swisha ett valfritt belopp till 123 338 01 77.

Racerapport från Maratona dles Dolomites

Maratona dles Dolomites är ett cykellopp som går av stapeln nere i Italien. Det är ca 14 mil långt och omfattar 7 bergspass i Dolomiterna. En i Team Utan Gränser, Niklas Packendorff är nyligen hemkommen efter att deltagit i detta magiska cykellopp.

Det är alltid svårt att återberätta en upplevelse, men Niklas rapport var bara för bra att inte dela med sig av, så luta dig tillbaka och följ med på hans resa över Dolomiterna:

Här är Niklas racerapport

68.. 69.. 70! Trots min försiktiga natur går det efter några dagars träning uppför och utför nu hyfsat snabbt ner längst hårnålskurvorna från Passo Falzarego/Valparola, den sista toppen på Maratona dles Dolomites. Bromsarna visslar till mot kolfibret i hjulen inför de tajtaste kurvorna. Älskar det här! Har en stark, kontrollerad klättring uppför Passo di Falzarego och en sista tuff, blåsig kilometer uppför Valparola närmast bakom, och ovanför mig. Nu rull 15-16 km nerför till La Villa innan målgången i Corvara.

Ibland hinner jag lyfta blicken och ta in och njuta av de fantastiska vyerna – de karga bergsklipporna, de gröna dalarna och de fint slingrande vägarna – idag på ”race day” till en början fullsmockade med cyklister men nu senare på dagen lite mer behagligt trafikerade. Givetvis helt bilfritt som cykellopp alltid borde vara (VR!!??).

Efter ytterligare några kilometer rullar jag in i La Villa för dagens sista utmaning. Den fruktade Mur dl Giat – en backe på bara några hundra meter men med partier med dryga 20 % lutning. Tar fart, ställer mig på tredje-fjärde lättaste växeln, kör 50 m och inser att detta kommer bli hårt, ser upp mot publikhavet som kantar klättringen för att få se oss stackare bända oss uppför, tvingas gå ner på lättaste växeln för att inte riskera att helt stanna upp och välta omkull, och fortsätter stående sista biten med snabbt stigande puls och andnöd. Fullt fokus på asfalten framför, hör och ser publiken suddigt i periferin och tar till slut de sista tramptagen över krönet och frustar och skriker rakt ut av lättnad när jag kan börja hämta andan igen.

F-n vad härligt jobbigt det kan vara att cykla!!

Dagen hade börjat redan runt 04:30 med musik ute på gatan och sedan en speaker som på italienska höll låda, intervjuade cykelprofiler och byggde upp stämningen inför loppet medan hundratals cyklister började samlas i fållan nedanför. Vi hade perfekt placerat hotell och kunde ta lite sovmorgon, hålla oss inne från morgonkylan och sedan rulla rakt ut i vår startgrupp när den passerade. Upp o hoppa, lite frukost och sedan upp på hotellrummet och dra på TUG-kläderna och övrigt kit innan det bar ner med Merckxen.

Körde med energi idag, både ett par bars och liquids + såklart resorb. Blev under dagen också någon smarrig macka, lite kaka, banan, cola och espresso i ett par depåer. Försökte hålla mig i ”tempo”-zon mellan aerob/anaerob tröskel men gick i vissa klättringar högre och kände att benen behövde bränsle.

Anlände till Dolomiterna sent tisdag kväll och med själva loppet på söndagen blev det acklimatisering och fantastisk cykling längst partierna vi skulle köra under loppet onsdag, torsdag, fredag och med ett lättare pass lördag morgon. Hade trevligt sällskap under veckan av Karl, Magnus, Alessandro och Flavio från vår ”systerklubb” Fredrikshov.

Morgonen för själva loppet rullade vi i trängseln iväg mot Corvara, sedan längst med ”Sella Ronda” som utgår från Corvara och går längst passen Campolongo, Pordoi, Sella och Gardena. Såg varandra då och då men svårt att hålla ihop i trängsel och något olika pace.

Hade egentligen tänkt köra långa ”Maratona”-distansen om ca 14 mil / 4000 höjdmeter men gick omkull lätt när någon framför kastade sig in framför mig vid Segafredo-depån uppe på Gardena och trampade olyckligt sönder bak-kanten på vänsterpedalen och kunde inte längre klicka i ordentligt. Sjukt frustrerande! Kändes först rejält osäkert, men fick ändå en okej känsla både uppför och utför och bestämde mig för att ändå försöka köra ”Middle”-distansen 10 mil / 3000 hm men då lite hårdare.

Efter avslutad ”Sella Ronda” fortsatte vi tillbaka uppför Campolongo för andra gången och sedan längst med en makalöst vacker, relativt platt passage längst en bergvägg med Passo di Giau långt borta på avstånd. Genom ett par små byar, lite upp och ner och sedan framme vid vägskälet vid byn Cervadoi där man styr vänster upp mot Passo di Falzarego för ”Medium” eller höger mot St Lucia och Passo di Giau för ”Maratona”.

Måste erkänna att besvikelsen över att inte kunna köra långa banan också innehöll ett stråk av lättnad att inte behöva tampas med Giau igen. Vi hade testkört den på torsdagen och det var såklart fantastiskt men också en rejäl prövning.

Nu hade jag istället fullt fokus på Falzarego och Valparola 11,8 km med snittlutning 6,7% och flera klart brantare partier. Startade kontrollerat och ökade sen upp runt tröskel för att göra en push upp mot 90% maxpuls sista km. Hade sällskap av en trevlig tysk, Gerd, och vi krigade på tillsammans och pushade varandra lite samtidigt som det kändes lättare med sällskap. Annars svårt att försöka klättra i grupp – för min egen del känns det väldigt viktigt att hela tiden kunna justera för att hålla rätt pace, rätt puls, alternera mellan sitta/stå och finjustera växlar.

Jag och Gerd passerade en hel hög tappra klättrare och kom upp för Falzarego på en tid jag är nöjd med, med bra känsla och härligt lyckligt utmattad och euforisk på samma gång. Kort stopp i depå för påfyllning, sista pushen upp till Valparola och sedan utför.

Tack Gerry som lurade in mig på det här äventyret!

Älskar bergen, älskar Italien! 🇮🇹👌🧗🏻‍♂️🚴🏻‍♂️

Text och foto Niklas Packendorff

Vill du hjälpa oss att hjälpa

Stöd gärna Team Utan Gränsers insamling till förmån för Läkare Utan Gränser genom att donera en slant i vår insamlingsbössa eller swisha ett valfritt belopp till 123 338 01 77.

Sommarporträtt av vår cyklist Magnus Emanuel

Team Utan Gränser består 2018 av 86 cyklister och under sommaren får ni lära känna några av våra medlemmar lite mer genom ett sommarporträtt. Alla har fått samma frågor, men eftersom vi alla hittat TUG och charmen med cyklingen på olika sätt är svaren rätt olika, så följ vår sommarföljetong:

Magnus Emanuel

Familj: Cyklande singel
Bor: Åkersberga
Cyklar: Landsväg, MTB och Cyclocross

Gick med i TUG för att?
Flera av mina cyklande vänner är och var med och startade TUG och 2017 gick jag med för att jag ville göra ett nytt försök att köra Vätternrundan på en respektabel tid. Dessutom peppar det mig att cykla för en god sak.

När och hur började ditt intresse för cykling?
Allt började 2012 med att jag vann en plats i Cykelvasan i en tävling på jobbet. Jag höll i stort sett bara på med löpning och ägde ingen cykel. Köpte mig en i efterhand riktigt usel MTB på Cykelringen för 3000 kr. Men den tog mig genom Cykelvasan på 4:38, trots att jag fick stanna och plocka upp saker som lossnade på cykeln. Överlycklig över att ha klarat av Cykelvasan, så började sedan intresset för cykling sakta växa och cykelparken med det.

Styrkor som cyklist?
Seg rackare som klarar att hålla samma tempo länge, bara det är någorlunda jämnt.

Svagheter som cyklist?
Hatar ryckiga klungkörningar. Det gör en annars glad prick trött och sur.

Mitt senaste cykellopp?
Siljan Runt

Mitt nästa cykellopp?
Kanske Engelbrektsturen, annars blir det Cykelvasan.

Ett drömlopp som jag skulle vilja genomföra?
Gran Fondo New York. Annars har jag en dröm om att cykla MTB över Alperna.

Bästa musiken att träna till?
All typ av dunka dunka musik.

Min senast köpta cykelrelaterade pryl var en?
En svart cykelkeps med skärmtexten mèrde. (skit på franska)

Intressen utöver cyklingen?
I mina drömmar är jag trädgårdsmästare, eftersom jag älskar att fixa med min och andras trädgårdar. Annars tycker jag om mat, vin och bilar från Italien, även om jag just nu kör Brittiskt. Har dock ägt sju Alfa Romeos, en Fiat 500 och en Abarth 500.

Vill du hjälpa oss att hjälpa

Stöd gärna Team Utan Gränsers insamling till förmån för Läkare Utan Gränser genom att donera en slant i vår insamlingsbössa eller swisha ett valfritt belopp till 123 338 01 77.

Sommarporträtt av vår cyklist Gerry Askefalk

Team Utan Gränser består 2018 av 86 cyklister och under sommaren får ni lära känna några av våra medlemmar lite mer genom ett sommarporträtt. Alla har fått samma frågor, men eftersom vi alla hittat TUG och charmen med cyklingen på olika sätt är svaren rätt olika, så följ vår sommarföljetong:

Gerry Askefalk TUG

Gerry Askefalk

Familj: Ja, partner och 7 barn
Bor: Boo
Cyklar: Landsväg, MTB och Cyclocross

Gick med i TUG för att?
En väninna åker ut på sin åttonde tur med MSF (Médecins Sans Frontières) snart och att cykla för TUG är mitt blygsamma sätt att hedra dem och henne.

Médecins Sans Frontière = Läkare Utan Gränser

När och hur började ditt intresse för cykling?
Köpte min första 10 växlade världsmästarcykel när jag var 14, för pengar jag tjänat på sommarlovet. Känslan av lycka var fantastisk. 2013 kom intresset sedan åter och jag började med pendling, blev biten och började cykla med Fredrikshof.

Styrkor som cyklist?
Pannben, koll på rutter och cykeln.

Svagheter som cyklist?
För tung för bergen, som jag älskar.

Mitt senaste cykellopp?
T-banegirot.

Mitt nästa cykellopp?
Öland Fyr till fyr på grus.

Ett drömlopp som jag skulle vilja genomföra?
Dirty Kanza, gravel 33 mil.

Bästa musiken att träna till?
Disco och rock.

Min senast köpta cykelrelaterade pryl var en?
En Garmin RTL radar, för att bli säkrare på vägarna.

Intressen utöver cyklingen?
Segling, resor, dykning och champagne!

Vill du hjälpa oss att hjälpa

Stöd gärna Team Utan Gränsers insamling till förmån för Läkare Utan Gränser genom att donera en slant i vår insamlingsbössa eller swisha ett valfritt belopp till 123 338 01 77.

Sommarporträtt av vår cyklist Jessica A Otterstål

Team Utan Gränser består 2018 av 86 cyklister och under sommaren får ni lära känna några av våra medlemmar lite mer genom ett sommarporträtt. Alla har fått samma frågor, men eftersom vi alla hittat TUG och charmen med cyklingen på olika sätt är svaren rätt olika, så följ vår sommarföljetong:

Jessica A Otterstål

Familj: Jörgen, också TUG-medlem, två döttrar födda 04 och 07 samt hunden Frasse
Bor: Saltsjö-Boo
Cyklar: Landsväg och Cyclocross

Gick med i TUG för att?
Blev medtjatad från ”the very first beginning”, jag som ALDRIG skulle köra Vätternrundan… Men det var ju för en god sak!

När och hur började ditt intresse för cykling?
Gjorde en Tjejklassiker 2009/2010 och cyklingen var roligast så det fortsatte jag med.

Styrkor som cyklist?
Envis och med ett hyfsat bra slätdrag.

Svagheter som cyklist?
Även om jag försöker göra något åt det, så är det väl backar.

Mitt senaste cykellopp?
Siljan Runt

Mitt nästa cykellopp?
Oklart, men gärna något i höst. Kanske Roslagshösten.

Ett drömlopp som jag skulle vilja genomföra?
Inga direkta lopp, men några legendariska klättringar som Mont Ventoux vill jag göra.

Bästa musiken att träna till?
…går i typ 180 bpm.

Min senast köpta cykelrelaterade pryl var en?
En ny sadel till min pendel-hoj.

Intressen utöver cyklingen?
Träning i andra former och att umgås med familj och vänner, gärna över god mat och dryck.

Vill du hjälpa oss att hjälpa

Stöd gärna Team Utan Gränsers insamling till förmån för Läkare Utan Gränser genom att donera en slant i vår insamlingsbössa eller swisha ett valfritt belopp till 123 338 01 77.

Sommarporträtt av vår cyklist Johan Oseroff

Team Utan Gränser består 2018 av 86 cyklister och under sommaren får ni lära känna några av våra medlemmar lite mer genom ett sommarporträtt. Alla har fått samma frågor, men eftersom vi alla hittat TUG och charmen med cyklingen på olika sätt är svaren rätt olika, så följ vår sommarföljetong:

Johan Oseroff

Familj: Sambo och 2 barn
Bor: Vällingby, men snart Bålsta
Cyklar: MTB och Landsväg

Gick med i TUG för att?
Kombinera motion/intresse med att göra något för andra. Vanlig klubbcykling har aldrig lockat mig riktigt. Men när jag fick nys om TUG så kändes det helt naturlig att haka på. Och nu när det är en riktig klubb så känns det som att det bara kan utvecklas till oanade höjder framöver med mer samarbeten och sponsorer etc.

När och hur började ditt intresse för cykling?
Tog fart på riktigt tidigt i 9-10 års åldern med BMX, sen Downhill. Senare i tonåren även landsväg. Sedan har jag varit mer/mindre aktiv i perioder pga olika åtaganden och skador.

Styrkor som cyklist?
Pannben

Svagheter som cyklist?
Svårt att hålla igen ibland. Drar gärna på för tidigt och lyssnar inte på kroppen ordentligt.

Mitt senaste cykellopp?
Vätternrundan 2018

Mitt nästa cykellopp?
Sthlm bike, Roslagshösten

Ett drömlopp som jag skulle vilja genomföra?
Mega avalanche eller Maratona i Dolomiterna

Bästa musiken att träna till?
Suset av vinden, fågelkvitter. Ljudet av sin egen puls :)

Min senast köpta cykelrelaterade pryl var en?
En stor verktygslåda på hjul. Är hemmamekaniker, så alla specialverktyg måste ha sin plats.

Intressen utöver cyklingen?
Musik, skateboard, snowboard, ölbryggning, löpning, vintagemöbler… listan är lång.

Vill du hjälpa oss att hjälpa

Stöd gärna Team Utan Gränsers insamling till förmån för Läkare Utan Gränser genom att donera en slant i vår insamlingsbössa eller swisha ett valfritt belopp till 123 338 01 77.

Glad midsommar

Vi i Team Utan Gränser vill önska alla en riktigt glad midsommar oavsett vilket väder den bjuder på.

Glöm inte att plocka 7 sorters blommor och lägg under kudden på midsommarnatten, då kanske du kommer drömma om din nästa drömcykel 😇

Vill du hjälpa oss att hjälpa

Stöd gärna Team Utan Gränsers insamling till förmån för Läkare Utan Gränser genom att donera en slant i vår insamlingsbössa eller swisha ett valfritt belopp till 123 338 01 77.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén